De flesta människor, även de som har djupare insikter, har svårt att riktigt förstå att en människa kan befinna sig inne i ett fängelse i sig själv. Från medlet av mars till slutet av december 2014 dokumenterar Kaj Hedman sitt liv. Mycket kretsar kring vardagen i radhuset på Kyrkbacken i Karleby, där Kaj bor med sin hustru Penny, som flyttat till Finland från USA. Man går ut med hunden, oroar sig över den kommande rörrenoveringen och för ekonomin, råkar i gräl om mer eller mindre vardagliga saker, men försonas och går vidare tillsammans. Man lyssnar på klassisk musik, läser, skriver, surfar lite på paddan. Man håller sig a jour med politiken och med vad som sker inom församlingen, man tänker på vänner man mist.På grund av borderlinestörning och ångestsyndrom kan Kaj Hedman inte röra sig mer än en liten bit från hemmet, och mycket i vardagen kretsar kring de svårigheter sjukdomen ger upphov till, och kring vikten av fungerande psykiatrisk vård. Men livet bjuder också på glädjeämnen, och Hedman låter ofta blicken gå inåt, i skarpa självreflexiva iakttagelser.
De flesta människor, även de som har djupare insikter, har svårt att riktigt förstå att en människa kan befinna sig inne i ett fängelse i sig själv. Från medlet av mars till slutet av december 2014 dokumenterar Kaj Hedman sitt liv. Mycket kretsar kring vardagen i radhuset på Kyrkbacken i Karleby, där Kaj bor med sin hustru Penny, som flyttat till Finland från USA. Man går ut med hunden, oroar sig över den kommande rörrenoveringen och för ekonomin, råkar i gräl om mer eller mindre vardagliga saker, men försonas och går vidare tillsammans. Man lyssnar på klassisk musik, läser, skriver, surfar lite på paddan. Man håller sig a jour med politiken och med vad som sker inom församlingen, man tänker på vänner man mist.På grund av borderlinestörning och ångestsyndrom kan Kaj Hedman inte röra sig mer än en liten bit från hemmet, och mycket i vardagen kretsar kring de svårigheter sjukdomen ger upphov till, och kring vikten av fungerande psykiatrisk vård. Men livet bjuder också på glädjeämnen, och Hedman låter ofta blicken gå inåt, i skarpa självreflexiva iakttagelser.
