Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund 1920-1944, året innan Värnlund dog, har blivit legendarisk utan att vara känd utanför kretsen av forskare. Den omfattar drygt 500 brev och har sin tyngdpunkt på 20-talet då Johnson först bodde i Berlin, därefter i Paris, innan han 1930 återvände till hemlandet. Johnson rapporterar om sin tillvaro i Europa till Värnlund, som är kvar i Stockholm och bevakar svensk press och de svenska förlagen.
Den ovanligt läsvärda författarkorrespondensen börjar när 20-åringarna ännu inte har blivit de författare som de vet att de ska bli. Den handlar mest om motgång, sällan om framgång, men framför allt om deras liv: framtidsplaner, kärlekar, fienders försåt, litterära upptäckter och så småningom deras framväxande verk i en brytningstid mellan det traditionella och det moderna. Den svenska arbetarlitteraturen, unik i världen, beskrivs här inifrån samtidigt som den formas.
Brevväxlingen presenteras nu i komplett bevarat skick. Den har redigerats och kommenteras av Magnus Bergh och Birgit Munkhammar.
"Att detta nästan kvartssekel långa psykodrama blir så givande är också i hög grad utgivarnas förtjänst. Birgit Munkhammar och Magnus Bergh har försett utgåvan med en fantastisk notapparat, ett system av referenser och snillrika kommentarer som ideligen lockar till vidare läsning. Rudolf Värnlund dog våren 1945, Eyvind Johnson fick så småningom det Nobelpris han förtjänade. Mig skulle det inte förvåna om den här vackra, otympliga, såriga och storslagna volymen markerade början på en renässans för bådas författarskap."Jens Christian Brandt, Dagens Nyheter
