SLS Varia 15
Här möter läsaren bekanta namn som Birgitta, Henrik och Klara, men också bortglömda helgon som Adelgunda, Quirinus och Corona. Många namn i dagens almanacka har sin bakgrund i den medeltida kyrkans helgonkalender och firandet av helgonens dödsdagar. Helgdagar som midsommar och Mikaelidagen, eller sjusovardagen och Luciadagen, är också de påminnelser om helgon.
I den rikligt illustrerade boken tar Heikki Oja upp omkring 800 helgon och legender som förknippas med dem. Den allra största delen av namnen har funnits med i tryckta svenska almanackor och kalendrar mellan 1500 och 1700-talet. Förutom martyrerna ingick också namn på bibliska personer, biskopar och påvar, och senare även kungligheter. Namnen presenteras i datumordning från nyårsdagen till nyårsafton, och med finns även rörliga helgdagar som påsken.
Almanackorna blev tidigt populära och spridda i Sverige och Finland. När man efter reformationen på 1500-talet slutade fira helgonen levde ändå de bekanta namnen vidare i almanackorna. Fram till mitten av 1700-talet fanns det dock ingen enhetlig kalenderutgivning i Sverige och namnlängden hade fortfarande inte samordnats, vilket betyder att det fanns flera kalendrar parallellt och namnen varierade. Vissa namn har stått kvar på samma datum i århundraden i de sverigesvenska och finlandssvenska almanackorna, medan andra fått nya datum, tagits bort och ibland också återfått sin plats.
Professor Heikki Oja (f. 1945) är docent i astronomi. Han var chef för Helsingfors universitets almanacksbyrå 1995-2013. Oja har gett ut fackböcker främst inom astronomi och verkat aktivt inom den astronomiska föreningen Ursa. Han har fått Statens pris för informationsspridning 1979, 2000, 2014 och 2018.
Översättning: Heikki Oja och Karl Johan Donner.
