I Läsa tankar följer Tatjana Brandt fyra legendariska författarskap med en intelligens och en uppmärksamhet av ett sällsynt slag. Fantastiska historier om George Eliots nyblivna make som hoppade ner i en kanal i Venedig för att undgå sin bröllopsnatt och Dostojevskijs spelskulder leder vidare till existentiella frågor som berör oss alla. Hur ska man leva sina tankar? Hur öppna sig mot en annan tid och andra människor? Vad lär man sig om att leva av att läsa? Ann Radcliffe skrev romaner om känslighetens möjligheter och sublim skräck som förebådar psykoanalysens symbolspråk. Fjodor Dostojevskij släpper sina överdrivna älskare och förtappade brottslingar fria, han låter dem tala med en intensitet och hetta som få andra författare kommer i närheten av. Marian Evans skrev alla sina böcker under pseudonymen George Eliot. Hennes romaner har en dragning mot det uppbyggliga och lätt nostalgiska men varken hon eller hennes romangestalter klarar riktigt av att slå sig tillrätta i förflutenhetens stilla frid. En liknande konflikt mellan ordning och uppror flammar upp i Ursula K. Le Guins romansvit om trollkarlen från Övärlden. Ett övergripande tema är slitningen mellan strukturer, normer, traditioner å ena sidan och subversiv frihet, kreativitet och unika personliga relationer å den andra. Hur utövar man sin frihet och tar tillvara det som är personligt och unikt när samhällets kvarnhjul mal på och grupptryckets krav på likriktning bränner sig in i själen? Så räcker det med att benämna sitt mörker, bära upp sin skugga? Om man lyckas göra det med någon form av tillkämpad eller spelad värdighet? Att acceptera sina sämre sidor och hålla dem inne i sin personlighet? Jag tror inte det är tillräckligt. Även om det är en bra start. Tatjana Brandts hyllade essäsamling Fängslad. Om lust till litteraturen och läsningens plats i livet utkom på Förlaget 2017.