Karin Erlandsson har skrivit en rikt strukturerad och språkligt genomarbetad roman. Den är fylld av dofter, aningar och förväntningar som konfronteras med verklighetens sociala krav. Som bygdeskildring saknar den alla insmickrande drag. Bakom allvaret bryter en sträv humor ofta fram i dialogerna, likt en besvärjelse mot vardagens hårda villkor: "Huvudet upp och fötterna ner".Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015, Ur juryns motiveringEvert är den första i staden som vågar satsa på minkar.- Det finns pengar i det här, pojk, säger Evert till Lars-Mikael.Minkarna stinker, men redan som barn älskar Lars-Mikael dem. Småningom förstår fler i det lilla samhället att minklukten är framtidens doft. Farmerna växer och blir fler, staden utvecklas, välfärden byggs ut, världen är öppen och ny.Karin Erlandssons lysande debutroman Minkriket knyter en österbottnisk familjs historia till rörelserna i samhällskroppen. De personliga uppoffringarna är betydande, men under de goda åren är också vinsten stor. Minkfarmarna tror inte sina öron när de hör talas om rävflickornas framfart. Rykten börjar spridas, rädslan slår rot.
Tiderna förändras, men det gör inte alltid människorna.
Karin Erlandsson on kirjoittanut rakenteeltaan monipuolisen ja kielellisesti hallitun romaanin. Se on täynnä tuoksuja, aavistuksia ja odotuksia, jotka joutuvat poikkiteloin arjen sosiaalisten vaatimusten kanssa. Maaseutukuvauksena Minkkitarha on kaikkea muuta kuin imarteleva. Vakavuutta pehmentää usein dialogin hurtti huumori, joka on kuin manaus arjen armottomuutta vastaan: "No, leuka pystyssä ja jalat maassa.
"Pohjoismaiden neuvoston kirjallisuuspalkinto, ehdokas 2015.
Raadin perustelut
Evert satsasi minkkeihin ensimmäisenä koko kylässä.
- Tässä on rahaa, poika, Evert sanoi Lars-Mikaelille.
Minkit haisivat, mutta Lars-Mikael rakasti niiden hajua. Vähitellen muutkin kyläläiset ymmärsivät, että minkeissä oli tulevaisuus. Minkkitarhat kasvoivat, kylä kehittyi, maailma kulki eteenpäin. Ihmiset elivät minkkien ehdoilla, minkit ihmisten. Minkkitarha on Pohjanmaalla kasvaneen Karin Erlandssonin taiturillinen esikoisromaani, joka nivoo yhden perheen tarinan osaksi laajempaa muutosta. Henkilökohtaiset uhraukset ovat suuria, mutta niin ovat voitotkin. Kiistanalainen elinkeino on toisille koko maailma, eivätkä tarhurit ole uskoa korviaan kuullessaan uutisia kettutytöistä. Huhut alkavat kiertää, epäluulo alkaa itää.
Erlandssonin eleetön kerronta valaisee armottomasti päähenkilöiden toiveita, pelkoja ja pettymyksiä. Aikakausi muuttuu hitaasti toiseksi, mutta ihmiset eivät aina muutu. Minkkitarha on ehdolla Pohjoismaiden neuvoston kirjallisuuspalkinnon 2015 saajaksi.
Karin Erlandsson har skrivit en rikt strukturerad och språkligt genomarbetad roman. Den är fylld av dofter, aningar och förväntningar som konfronteras med verklighetens sociala krav. Som bygdeskildring saknar den alla insmickrande drag. Bakom allvaret bryter en sträv humor ofta fram i dialogerna, likt en besvärjelse mot vardagens hårda villkor: "Huvudet upp och fötterna ner".Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015, Ur juryns motiveringEvert är den första i staden som vågar satsa på minkar.- Det finns pengar i det här, pojk, säger Evert till Lars-Mikael.Minkarna stinker, men redan som barn älskar Lars-Mikael dem. Småningom förstår fler i det lilla samhället att minklukten är framtidens doft. Farmerna växer och blir fler, staden utvecklas, välfärden byggs ut, världen är öppen och ny.Karin Erlandssons lysande debutroman Minkriket knyter en österbottnisk familjs historia till rörelserna i samhällskroppen. De personliga uppoffringarna är betydande, men under de goda åren är också vinsten stor. Minkfarmarna tror inte sina öron när de hör talas om rävflickornas framfart. Rykten börjar spridas, rädslan slår rot.
Tiderna förändras, men det gör inte alltid människorna.
