Tomy Karlsson träffade Torsten Storgårds i medlet av 1980-talet. I det sammanhanget, gav Storgårds ett utkast och utgivningsrätten till en bok till Karlsson. Manuset handlade om familjen Storgårds liv i Hangö i början av nittonhundratalet. Storgårds förhoppning var att hans minnesanteckningar skulle publiceras. Han fick inte själv möjlighet att se resultatet då han avled år 1993. Torsten Storgårds textmaterial är något förkortat och försiktigt redigerat, men i övrigt återgivet som han skrev det på 1970-talet.
I Familjen Storgårds beskriver Torsten Storgårds sin barndom genom detaljrika berättelser om stränga uppfostringsmetoder inom en prästfamilj i Hangö i början av 1900-talet. Han redogör för livet i Hangö under första världskriget. Som professor i mathushållning noterar han noggrant och minnesrikt var familjen fick sig till livs såväl till vardags som till fest. Också möbleringen i hemmet och dess interiör samt hur man klädde sig för nästan hundra år sedan, beskriver han fördjupat.
I slutet av boken finns en beskrivning över Torstens fars, kyrkoherden, lantdagsmannen och domprosten Gustaf Storgårds omfattande verksamhet. Han var herde i flera församlingar, initiativtagare och påverkare inom kommunal- och rikspolitik. Han var också en av dem som under flere år aktivt arbetade för, och medverkade till beslut om ett eget svenskt stift med Borgå som centralort. Sammanställningen utgår från kyrkoherde Lucas Victorzons pastoralavhandling, skriven år 1960.
Tomy Karlsson träffade Torsten Storgårds i medlet av 1980-talet. I det sammanhanget, gav Storgårds ett utkast och utgivningsrätten till en bok till Karlsson. Manuset handlade om familjen Storgårds liv i Hangö i början av nittonhundratalet. Storgårds förhoppning var att hans minnesanteckningar skulle publiceras. Han fick inte själv möjlighet att se resultatet då han avled år 1993. Torsten Storgårds textmaterial är något förkortat och försiktigt redigerat, men i övrigt återgivet som han skrev det på 1970-talet.
I Familjen Storgårds beskriver Torsten Storgårds sin barndom genom detaljrika berättelser om stränga uppfostringsmetoder inom en prästfamilj i Hangö i början av 1900-talet. Han redogör för livet i Hangö under första världskriget. Som professor i mathushållning noterar han noggrant och minnesrikt var familjen fick sig till livs såväl till vardags som till fest. Också möbleringen i hemmet och dess interiör samt hur man klädde sig för nästan hundra år sedan, beskriver han fördjupat.
I slutet av boken finns en beskrivning över Torstens fars, kyrkoherden, lantdagsmannen och domprosten Gustaf Storgårds omfattande verksamhet. Han var herde i flera församlingar, initiativtagare och påverkare inom kommunal- och rikspolitik. Han var också en av dem som under flere år aktivt arbetade för, och medverkade till beslut om ett eget svenskt stift med Borgå som centralort. Sammanställningen utgår från kyrkoherde Lucas Victorzons pastoralavhandling, skriven år 1960.
